7Jul/100
Sommar och sol
Nu har det gått några veckor av sommarlovet. Ja, jag kan ju faktiskt kalla det sommarlov eftersom jag börjar plugga redan i höst. Vädret har, för de som inte märkt det, varit fantastiskt. Tyvärr har man ju suttit inne större delen av dagarna här på Ericsson och jobbat. Det kommer iofs kännas värt när lönen rullar in. Nu är det ju bara två och en halv vecka kvar. Dessutom så är det ju faktiskt läskigt varmt även på kvällen.
Det märktes speciellt i fredags kväll. Jag, Mickan och Erik åkte ner till Göteborg (jag körde) för att titta på Världsungdomsspelen. När vi kom fram vid 12-tiden på kvällen märkte vi att det fortfarande var varmare utanför bilen än i den. Det vart en riktigt trevligt helg med fina resultat för många.
Fick precis reda på att Starcraft 2 Betan öppnades. Jag vill hem från jobbet nu!
5Jul/100
Grattis Malin
Malin fick mig att lova att skriva en dikt till henne när hon fyllde år.
Det är klart man håller vad man lovat och så här blev det:
Grattis grattis Malin på födelsedagen
större än att i GBG vinna första pris
men du får nog vara sparsam med behagen
vi vill ju inte på nyår ha en repris
Nej jag bara skoja
Nu är det bara ut och festa
Tänk alla möjligheter du har
Tänk alla drinkar du måste testa
Så ge dig ut och töm varje bar
Men kom ihåg
Med stor makt kommer stort ansvar
Så se till att behålla lite klass och stil
det är ju bra om du åtminstone vet var du var
speciellt om du sen ska tillbaka och hämta din bil?
GRATTIS MALIN!
GRATTIS MALIN!
GRATTIS MALIN!
7Jun/090
42 195m senare
Nu har det gått en hel vecka sedan jag sprang Stockholm Marathon och jag har fortfarande ont i benen. Korkat säger vissa men de flesta (inklusive jag) är jävligt imponerade. Mattias bad mig att skriva "några" rader om loppet och det gör jag så gärna.
Jag hade stigit upp i god tid efter en lång natts sömn. Det kändes väldigt bra i kroppen men jag var ändå lite nervös. Skulle jag ha ätit mer till frukost? Drack jag tillräckligt mycket innan? Hur som helst så kom jag till Östermalms IP ungefär en timme innan loppet startade. Jag passade på att köpa en keps som jag kunde ha på mig under loppet.
I startfållan stod tiden still. Kommentatorerna sa säkert 100 gånger att det var 5000 finnar med i loppet. När väl starten gick tog det ändå c:a två minuter att komma till startlinjen, så mycket folk var det. Jag körde slalom mellan löpare Valhallavägen fram och hamnade tillslut bredvid 3.15-farthållarna. Det gjorde mig lite orolig: Sprang jag för fort? Till slut sprang de lyckligtvis ifrån mig.
De första tre milen gick väldigt bra. Det var visserligen fruktansvärt varmt men duscharna och en nerblött keps räckte långt. Jag hade vissa känningar av mina ljumskar som varit lite småskadade under våren men det gick över.
Mina föräldrar och min moster stod och hejade på mig vid Kungsträdgården båda varven (och även några andra kompisar andra varvet), detta gav otroligt stöd.
Det var väl ungefär när jag passerat 30km-skylten som det nästan tog stopp. Efter att ha passerat slottet och kommit fram till Slussen gick jag sönder. Jag började känna smärtor i vader och lår. Längs hela södermälarstrand blev det bara värre och värre. Asfalten bankade som hammarslag mot fotsulan, smalbenen värkte precis under knäna.
När jag rundade Rålambshovsparken haltade jag nästan fram. Vid stadshuset stannade jag och tog två stora muggar cola. Därefter var det ren plåga de sista kilometerna.
Om min familj gav mig stöd vid Kungsan så var det inget mot hur bra det kändes strax innan 40km-flaggan. Där stod nämligen Vici och hejade på. "Kom igen nu Calle!" ekade i huvudet de sista två kilometerna". Vid passagen av 40km-flaggan tänkte jag att jag skulle lägga in en extra växel, en dum tanke. Jag tryckte på ett steg och sen låste sig hela högervaden i kramp. Det tog några hundra meter att dra loss den igen.
Det starkaste minnet från hela loppet var ändå att komma in på stadion, att runda kurvan och springa i mål. "Skönt" ska jag inte säga, för det var det inte. Jag hade ont i kroppen och mådde förjävligt, men jag hade klarat det.
En del har frågat om jag ska göra det igen, och svaret är: självklart, minst 24 gånger till.
17Nov/070
Tomt(en)
Självklart var det nu alldeles för länge sedan jag skrev sist.
Jag antar att det beror på att det inte händer tillräckligt intressanta saker för att jag ska ha något at skriva något om. Fast det kan förstås vara så att det bara är en ursäkt för att jag är lat.
På senaste tiden har jag känt en väldigt kraftig känsla av likgiltighet.
Ingenting känns som om det spelar någon roll längre.
Det är inget som har blivit dåligt.
Det är fortfarande jobbigt att träna, kul att spela dataspel och trevligt att vara med kompisar men det är ändå något som har växt långsamt fram som jag har börjat störa mig på.
Jag känner någon slags tomhet.
Aja, nu ska jag inte snurra in på det där för mycket.
Jag var på en konferens i tisdags som handlade om kunskap och ungdomar.
Massa vuxna satt och pratade om hur de skulle få barn och ungdomar mer intresserad av vetenskap och forskning. De sa en massa fina saker men nästan allting var så avlägset.
Det kändes inte som om någon där hade någon slags verklighetsanknytning.
De babblade om en massa abstrakta principer och sånt men jag hörde väldigt sällan ordet ungdomar eller barn under hela dagen.
Jag fick i alla fall hyfsat betalt för det.
Jag lovar att försöka börja skriva mer nu. Vi får se hur det går.
"Dont cut out my paper heart, I aint dyin anyway
Take a look at eye full towers
Never trust them dirty liars
Sippin lemon yellow booze `ole leadbelly sings the blues
All dressed up on wedding day keep on trippin anyway
I am I am I said Im not myself, but Im not dead and Im not for sale
So keep your bankroll lottery eat your salad day deathbed motorcade"
Stone Temple Pilots - Trippin? On A Hole In A Paper Heart
28Aug/070
Ingen förstår mig
Hallå!
Nu var det ett jävla tag sedan jag skrev något sist!
Det blev lite misslyckat med cykeldagboken, vi var helt enkelt för trötta för att orka fixa det,
men jag kan lova att det kommer upp en dagbok på min hemsida inom en hyfsat kort framtid.
Skolan har börjat, jag går i Blackeberg NV1B.
Jag kände ingen i klassen sen tidigare fast
häromdagen började Sofie som gick i min klass från nollan till femman.
Allt verkar bra, schysst klass, trevlig skola och bra mat fast ok schemat suger men det får man ta.
Tja vad ska jag skriva nu då? Ibland när jag går runt och tänker lite så bara poffar det upp något, "det där måste jag skriva" fast sen när man sitter här då kommer man inte ihåg det.
I helgen har det varit en hel del idrott. Jag sprang sammanlagt 25km samt var funktionär på tjejmilen (tydligen var jag på TV också). Samtidigt var gruppkompisarna på SM och tog två medaljer och två sjätteplatser. Sen är det ju friidrotts-VM också fast det bryr jag mig inte så mycket om. *shocker*
"The whole damn world is just as obsessed
With who's the best dressed and who's having sex,
Who's got the money, who gets the honeys,
Who's kinda cute and who's just a mess
And you still don't have the right look
And you don't have the right friends
Nothing changes but the faces, the names, and the trends
High school never ends"
Bowling for Soup - High School Never Ends
16Jul/070
Klara… Färdiga… Cykla!
Hallå!
Nu har jag lyckats med det igen att inte skriva på för länge.
Efter att nu ha arbetat tre veckor på friidrottsskolan har jag den senaste veckan tagit det ganska lugnt.
Jag har tränat ett par gånger och varit med mina kompisar.
I Torsdags var jag på Metallica-konsert, det ägde stenhårt. De var asgrymma.
Under konserten fick jag en intressant tanke. Det var när de spelade Master of Puppets som jag tänkte: "hur sjukt är det inte att 25000 pers står på en fotbollsplan framför en gubbe med elgitarr och skriker "Obey your master!" medans de gör djävulstecknet."
Fredagen spenderade jag, Oliver, Ludde och Johan större delen av i stan där vi käkade på Pizza Hut och såg Transformers som för övrigt var fett bra.
På Tisdag morgon lämnar jag staden, jag och tre kompisar ska cykla till Skåne.
Jag kommer försöka få upp någon slags dagbok på någon hemsida, antagligen på Bromma IFs
Jag känner att det var ganska länge sen jag skrev någon tankebit som jag brukar (brukade).
Det måste vara sommaratmosfären eller något som gör att allt är klart. Det finns inte mycket att fundera över.
Alla svaren bara finns där, förfärligt skönt alltså.
"Come on, and show them your love
Rip out the wings of a butterfly
For your soul, my love
Rip out the wings of a butterfly
For your soul
This endless mercy mile
We're crawling side by side
With hell freezing over in our eyes
Gods kneel before our crime"
HIM - Wings of a Butterfly
3Jul/070
OMG! WTF! BIF!(?)
Sådär, då var man hemma igen.
Jag har varit i Göteborg i helgen med ganska många andra från Bromma IF och även vissa av deras familjer.
Malte, Vici, Clara, Erika, Lovisa och Jag åkte tåg ner i fredags eftermiddag, de flesta andra hade åkt på morgonen.
Resan gick bra och var rolig vi satt och pratade non-stop i ett par timmar.
När vi kom fram till staden där alla heter Glen checkade vi in på hotellet och Adam, Malte, Sara och Jag gick och åt på "Donken".
Lördagen var sämst. Det började redan vi frukosten då jag fick i mig curry (som jag är allergisk mot) och avslutades med att jag misssade min start på 400. Visserligen måste jag säga att kvällen var rolig, det är helt enkelt inte möjligt att vara på dåligt humör när man är med vår friidrottsgrupp.
Söndagen var bättre. Jag sprang 3000m och lyckades springa snabbare än vad Sven och Elsa (våra tränare) hade räknat med. Vi lämnade Ullevi och Göteborg lite senare och satte kurs mot hufvudstaden. Vi var ett tappert gäng, Stigge, Clara, Nicklas och Jag som åkte bil eftersom tåget hem redan hade gått för länge sedan.
Jag kom hem vid 2-tiden och var nära på att trilla säkert tre gånger när jag skulle gå över vägen och fram till huset.
Det var nog jag hade att säga om vår resa för den här gången. Självklart hände det mer saker men om jag skulle skriva allt här skulle ingen orka läsa. (inte för att jag vet om någon gör det ändå men men...)
"Och allting med dig var det jag ville ha
förutom att jag aldrig var tillräckligt bra
nu är jag värdelös och du någon annans
och det gör mig riktigt förbannad
När jag tänker på din lena kropp
vet du vad jag tänker,
då vill jag kräkas"
Lillasyster - Kräkas
20Jun/070
Nu var det ett tag sen…
Jävlar, Tisdag igen!
Nu har vi slutat skolan, eller tja det var ju faktiskt i Fredags.
9D is no more! Mer än i våran minnen. Jag kan säga att det var med väldigt blandade känslor jag klev av tolvan på vägen hem den dagen. Visst man tycker det är lite tråkigt och så men samtidigt kan man inte klänga fast vid gamla minnen hela livet. Man måste ta nästa steg. Många kommer man ju att träffa igen, fast inte som en grupp då utan som individer.
På tal om det så kommer man ha ganska mycket tid att göra det på också, 9 veckor av najs sommarlov. Först är det 3 veckor som tränare som gäller följt av bland annat en vecka helt chill, en cykeltur till skåne och två veckor på Mallorca. Ok det är en del uppbokat men däremellan är jag helt ledig.
Bara sådär så att hela världen vet (eller åtminstone den del av världen som läser det här) så var jag magsjuk igår, spenderade hela dagen med att titta på film. Jag han med tre filmer,
The Da Vinci Code: Helt ok film ändå, de har lyckats få med det väsentliga från boken och gjort en spännande äventyrsfilm
Epic Movie: Som de flesta filmerna av de här tillverkarna (Date Movie, Scary Movie) så innehåller den ett par sköna skämt men överlag ganksa kass.
Children of Men: Häftig film som var stundtals väldigt bra, lite seg.
Som jag många gånger har avlsutat det här, gör jag det igen, nu måste jag sova, ska orka upp till tränarjobbet imorgon. Sov gott
"A year has passed since I wrote my note
But I should have known this right from the start
Only hope can keep me together
Love can mend your life but
Love can break your heart
Ill send an s.o.s. to the world
Ill send an s.o.s. to the world
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
Message in a bottle, yeah
Message in a bottle, yeah
Message in a bottle, yeah
Message in a bottle, yeah"
The Police - Message in a Bottle
30May/070
Tröttdag
Argh!
Jag är helt stört trött. Det är fan magiskt.
Jag kan typ inte röra mig ur stolen. Idag har visserligen varit en bra dag.
Det började med friidrottsdag på Ängby IP. Jag, Mickan & Vici cyklade dit.
Första grenen var 1500m. Det gick, precis som resten av grenarna under dagen,
helt ok om man tänker på att jag varit skadad och sjuk.
Efter att ha suttit hemma ett tag och jobbat stack jag till träningen,
vi hade Stigge som tränare, så träningen blev väldigt skum.
Jag borde egentligen skriva engelskan men jag är alldeles för trött för att tänka,
frågan är ju bara hur jag orkar skriva det här.
BTW: Folk på venten, nu har jag köpt en mick av Ludde så nu är jag tillbaka.
Just det, jag var på Linkin Park i fredags, de var helt stört bra, helt jävla obeskrivliga.
Nej det blir fan inga tankar eller idéer den här gången, jag är för trött för att tänka ut något sånt.
Godnatt... ZzZzZzZzZzZ
"I don't know what to take
Thought I was focused but Im scared
I'm not prepared
I hyperventilate
Looking for help somehow somewhere
And no one cares
I'm my own worst enemy
I've given up
I'm sick of feeling
Is there nothing you can say
Take this all the way
I'm suffocating
Tell me what the fuck is wrong
With me"
Linkin Park - Given Up
9May/070
Blogging on a tuesday
Jahapp!
Eftersom det tydligen fanns folk som läste den här bloggen (chocker!), så får jag väl ta och börja skriva igen.
Vad skriver man egentligen i en blogg?
Det är väl meningen att det ska vara någon form av dagbok eller något sånt.
Jag kan ju börja med att berätta vad jag gjort idag.
Idag har varit en helt 110% normal tisdag. Jag vaknade, gick till skolan och gick hem.
På SOn lyckades jag och martin hälla allt skräp från pennvässaren i Forsmans kalsonger, undra om det kliade.
Vi fick tillbaka ett svenskläxförhör, och så kommer Matilda:
-Calle, vad fick du?
-*nöjd* 46 poäng (MVG 44-54).
-Kul, jag fick 51, och då hade jag inte pluggat något alls!
Efter skolan spelade jag lite dator och tränade.
Alltså en helt vanlig tisdag.
Något som däremot inte är helt normalt det är att på fredag släpper Linkin Park sin nya skiva,
vilken är den första sedan 2003. Sedan har även Anders fixat gratisbiljetter till honom och mig på deras konsert den 25:e. Det är första gången de är i Sverige någonsin. Jag är i typ tredubbel extas. Jag har lyssnat på deras senaste låt typ 40 gånger nu.
Tjejer då, för något sånt måste man ju klämma in. Där kan jag bara säga att allt är helt lugnt. Ingen på gång, ingen som jag misslyckas med, ingen som jag lyckas med. Ganska ointressant kort och gott.
"It's half past ten, it's getting late
But the night is young and I can't wait
You know I like it loud
You should know me by now
Something sweet or something strong
Seems like love no longer can turn me on
Like boy need girl and girl need boy
Got a nasty habit called rock'n'roll "
The Sounds - Rock n' Roll