För vi har tagit studenten!
Nu har det gått en hel månad sen jag skrev sist. Det beror på den väldigt hetsiga period som har varit nu, studenttiden. Det har varit en del avslutande prov men egentligen har jag bara chillat runt i skolan de senaste tre veckorna. Varför då? kan man undra när jag bara kunde ha chillat hemma. Det var ju såklart för att jag ville spendera så mycket tid som möjligt med alla fantastiska människor som man kanske aldrig mer kommer att träffa.
Avslutningsdagen var underbar. Efter champagne-frukost, lunch med treorna och en fin avslutnings-ceremoni, där jag fick stipendie för att ha bidragit till stämningen och arbetsmiljön i skolan, var det dags för flakåkande. Flaket var kul; vädret lyckades hålla sig helt ok. Några frös, men det var nog bara för att de dansade för lite. Jag och Niklas kom lite sent hem till min mottagning. Fräschare har man ju känt sig. I övrigt gick det fint. Det var trevligt och mamma och pappa höll ett väldigt långt, men rätt bra tal.
Som avslutning på den grymt bra dagen, åkte jag och Eliasson till Clustret för slutskiva. När väl folk hade kommit var det ett jävla drag, fast sen blev det väldigt sorgligt på slutet när vi skulle gå. Som tur är så har vi återträff redan imorgon.
I övrigt: Det är inte bara skolan som är slut uten även SC2-betan så det är lite gaming-vakum just nu. Dessutom ska jag på Teddybears på grönan ikväll
On a Valentine’s day
Jahapp! Då har man överlevt ytterligare en helg. xD
Full fart denna gången med: musikföreningsfest med högstadieflashbacks och vild födelsedagsmiddag med melodifestivalen och hobbypsykologi. Allt avslutades med en tempomässigt oscillerande alla hjärtans dag. Från en skön morgon till barnkalas i huset vilket resulterade i huvudvärk för att avslutas med lite singeldeppande och chokladglass.
Imorgon (eller snarare idag) är det fysikprov, nationellt prov, eller nationellt provbanksprov i Fysik B som det så fint stod i aktuellt. Lycka till klasskamrater! Önska mig lycka till. Här är en liten minnesregel till provet:
Ambivalence
Keep alive or let die?
Climb higher or dive?
When the heart guides the hand
It's like acting on a demons demand
Thanks to this horrible mistake
A stone cold heart I must fake
With this burning flame inside
And feelings I'd like to bury
From a simple fact I cannot hide
This will all end in sorrow and fury
Running, counting and talking are all of simple design
But to this thing called feelings I simply must resign
Would you like that?
When clowns are crying
of pain of a certain make
And demons dance and sing
Something is just about to break
I
I try so hard
but only get this far
When this therapy is over
The only left is you
You
Would you like that?
Would you like that?
Would you?
You!
I would run a 100 kilometers
Varning: följande inlägg innehåller mycket gnäll och självömkan. Känsliga läsare undanbedes att läsa.
FAKK!!!
Så kan de senaste veckorna beskrivas. Jag måste säga (skriva?) det igen: FAKK!!!
Visst, det har funnits ljuspunkter, som att jag sprungit Lidingöloppet och Hässelbyloppet och presterat rätt bra, som att vi var på restaurang i fredags och att det var supertrevligt, som att festen igår var kul och som att vi vann innebandymatchen i söndags.
Tyvärr kvarstår det att de senaste veckorna har varit piss. Min dygnsrytm har varit helt flippad och jag har varit trött och illamående. Jag har knappt tränat alls och det börjar kännas. Allt detta på beror i stort sett på den här jävla KTH-matten. Att läsa motsvarande 200 gymnasiepoäng på en halv termin SAMTIDIGT som man går i skolan som vanligt är INTE att rekommendera.
Höstlovet kommer jag att spendera med att sova helt galet mycket, det kan jag garantera. På onsdag är det nämligen tenta och sen är det över. Sen är det över. Det har varit mitt mantra de senaste dagarna.
Det är alltså inte helt konstigt att det här inlägget bara består av gnäll och ännu mera gnäll. Jag söker inte sympati. Jag kände bara att trycket höll på att bli lite för högt och jag var bara tvungen att ösa ut lite.
FAKK!!!
Pricken över i:et var de där två minuterna igår natt, den där konversationen som verkligen satte spiken i kistan för de här veckorna. Jag är verkligen så jävla dålig: FAKK!!!
Nu ska jag gå och lägga mig så får vi hoppas att morgondagen kommer med solsken och glädje.
Tjockisar, Bilar och Fotgängare
Hej!
Igår var det lördag, den tredje februari 2007. På onsdag fyller Jocke år.
Efter lunch kom Ludde, Tobbe, Edvard och Petter. Vi repade lite men det blev inte så mycket av det.
Det slutade med att vi satt och lyssnade på flummiga låtar och häftiga guitar hero 2 klipp.
Till middag fick jag rostbiff och potatissallad om det nu skulle vara någon som är intresserad av att veta det xD.
Efter middagen kom Vici över, vi tittade på melodifestivalen, fast den sög hårt så vi satt vi datorn istället (nördigt) ^^. Emelie ringde och sa att hon hade ätit så vi fick gå och möte henne, vi köpte snask på Videoheat och gick hem till mig och tittade på film.
Det blev Bilar eller Cars för vi såg den på engelska. =P
Filmen var väldigt bra och det var väldigt trevligt.
"Vi avbryter denna *host* intressanta *host* berättelse för en tankestund."
Ibland känns det som om ens hjärna inte är en del av kroppen. Eller jo själva hjärnan men inte våra tankar och vårt medvetande, lite som om det är två saker som för det mesta sammar betar med varandra men ibalnd inte.
Har du någon gång varit i en såndär situation där du velat en sak jättemycket men kroppen har liksom inte följt med. Tanken har funnits men kroppen har vägrat. Något du velat gjort eller fixat eller kanske sagt har liksom aldrig gått fram. Det gick snett någonstans på vägen.
Jag kände i alla fall så igår...
Det kanske är där man skiljer de modiga och de fega från varandra.
Mod, att göra något som kroppen säger nej till, att övervinna sin egen oförmåga.
Feghet, att vika sig för instinkten och säkerheten, att gå den vanliga vägen utan att göra några avstickare.
Äh, Godnatt innan jag snurrar för djupt i det här.
"Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent"
Kent - Chans
God Ju…
Jag har nog egentligen inte så mycket att skriva här just nu.
Sitter och tänker på att det är December, snart andra advent och fortfarande ingen snö. Läste i tidningen idag att det här var tydligen den varmaste hösten på 500 år, men hur vet man hur varmt det var för 500 år sedan?
Jag har för övrigt haft en ganska skön dag idag.
Hade tre timmar håltimme eftersom jag gjorde matteprovet förra veckan. Vi redovisade vår pjäs på svenskan. Den ägde sönder =P.
Sedan tänkte jag lite på det här med tjejer igen.
Man säger ju att kärleken är blind. Ska man gå på känsla eller tanke?
Jag menar om man tycker om någon (nej jag säger inte att jag gör det) fast man vet att t.ex. den personen aldrig skulle tycka samma sak om en själv eller att man vet att det inte skulle fungera. Vad gör man?

"And now I see it's you
That's tearing me, ensnaring me
This is me dying in your arms,
I cut you out now set me free"
Trivium - Dying in your arms
Kärlek? Fuck you!
- Jag tycker faktiskt du är snäll.
- Var inte så jävla homosexuell!
Någon som känner igen sig? Kanske inte men är det inte någon mer än jag som tycker att det saknas något i vår tillvaro? Som killen i Kopps säger: "Det saknas något här, det saknas en kram.".
Med risk för att ordet kärlek är ett lite för starkt ord så nöjer jag mig med att säga att jag tycker att det saknas omtanke. Det är tydligen inte längre ok att bry sig om personer. Det finns bara två lägen, antingen är man tyst och håller saker för sig själv eller så är man överkåt eller jättebög.
Vart tog mellantingen vägen? Jag vet inte hur det är för tjejer men killar får i alla fall inte vara känslosamma. Man får inte heller vara snäll mot en tjej eller så utan att man är jättekär i henne. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker det är lite tråkigt.
Jag säger absolut inte att jag på något sätt är är bättre än andra i det avseendet eller så. Jag är minst lika illa som alla andra.
Kan det ha att göra med det här med "könsroller" och sånt?
Notera: Ja, jag vet att ni tycker det är jättegay ni behöver inte kommentera det.
"I don't want to be the one
The battles always choose
'Cause inside I realize
That I'm the one confused
I don't know what's worth fighting for
Or why I have to scream
I don't know why I instigate
And say what I don't mean
I don't know how I got this way
I know it's not alright
So I'm breaking the habit
I'm breaking the habit
Tonight"
Linkin Park - Breaking the Habit
Det här med tjejer. Del 1: Kompis?
Har du en tjejkompis (inte flickvän)?
Känner du någon tjej som du kanske skulle vilja lära känna bättre?
Jag pratar inte om att stöta på dem, utan att lära känna dem. Hur gör man det utan att personen tror att man är jättetänd på den. Jag menar med killar är det ju enkelt för i de flesta fall så stöter man inte på dem (eller?).
Vad är det för fel på att de tror att man är tänd på dem då? Jo men för det första är det inte sant och osanning är aldrig bra. Sedan är det ju också att personen i fråga antagligen håller dig på avstånd för att tydligt markera att dessa "känslor" inte är "besvarade" och att hålla någon på avstånd är knappast det bästa sättet att lära känna dem.
Du kanske tänker: "Varför skulle jag bry mig? Varför ska jag vara kompis med en tjej när man kan vara ihop med dem?".
Man kanske bara vill vara vän med personen. Tjejer är ju som sagt annat än sexobjekt (eller hur?).
Hur gör man då? Hur långt kan man gå? Vad gör man? När går det över från att vara på kompisnivån till att vara på "stötnivån" Det är ett par jävligt bra frågor som jag faktiskt tänker låta vara obesvarade (fegt?).
Godnatt!
Not: Nu när jag läser igenom det i efterhand inser jag att hela det här inlägget är ganska löjligt men det för mycket text för att bara raderas så jag låter er ta del av det i alla fall. Vad vet jag, någon kanske har nytta av det.
"I've been watching
I've been waiting
In the shadows all my time
I've been searching
I've been living
For tomorrows all my life"
The Rasmus - In the Shadows
De som inte är som andra pojkar…
"Flickor är inte som andra pojkar."
Det brukar min kompis pappa säga. Han har nog helt rätt.
Det är de verkligen inte, men vad är det som skiljer tjejer och killar?
Vad är det som att gör att killarna flockas runt dem och fjäskar runt så man nästan blir illamående? =P
Är det de att de är så mycket vackrare än oss? eller kanske att de alltid är mycket mer mogna.
Tjejer är ju oftast inte lika bra på att hitta på kul saker, de sitter bara på sitt lilla café och drycker capuchino och är allmänt vuxna, medans killarna springer runt i skogen och leker krig.
Det där kanske lät lite fördomsfullt... =P
Och kanske just eftersom tjejerna sitter och pratar runt sin kaffe så mycket så tjejer oftast trevligare att prata med.
Det här med tjejer, killar och kärlek då, vad är det egentligen?
Vad är skillnaden mellan att tycka om sin (tjej/kill)kompis jättemycket och att vara kär i honom/henne?
Ja det har väl typ folk frågat sig i årtusenden så det kanske jag inte ens ska försöka svara på.
Det var det.
Ha en bra dag.
Notera: Ok texten har kanske en lite negativ ton, det är absolut inte meningen. Jag tycker jättemycket om tjejer precis som med killar.
"Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog"
-- Kent / En himmelsk drog




