4Oct/102
Aj aj, oj oj
Oj vad det händer mycket saker hela tiden. Valet är äntligen över, skönt att slippa höra alla idioter prata politik. Förra veckan var det Lidingöloppet, som jag sprang trots skadat knä, följt av gasque för faddrarna där jag och Gösta var DJs. Som toppning på det hela så var det LAN i helgen. Det vart rätt lyckat. Förutom att spela en massa skumma spel vann jag även Starcraft 2-turneringen mot Alexander i finalen. Det var sjukt spännande.
Har märkt att några tjejkompisar är mer "nördiga" än vad jag först anat. Dels är det Lisa som tydligen vunnit en tävling där man skulle göra en trailer till Jake and Amir. Sen är det även Malin som skrev ett rätt roligt inlägg om barn och dataspel. Sist och kanske minst väntat var en tjej i klassen som frågade om jag tyckte att hon skulle installera Ubuntu på sin dator.
Innan jag slutar skriva måste jag rekommendera ett spel som jag spelade i somras, The Whispered World. Man följer den deprimerade clowned Sadwick och hans gröna blobb på ett vackert äventyr i fyra akter. Allting är handritat och musiken kan vara det bästa inom spelmusik. Vackrare och mer harmoniskt spel får man leta efter.
28May/100
Gaming till Träning till Oslo till Metal
Woho!
Jag har gjort mitt sista prov i gymnasiet någonsin! Det var ett NkA-prov som gick riktigt bra faktiskt. Det kan ha räddat mitt betyg i kursen. Dessutom börjar jag även få rätsida på allt igen.
Jag har, förutom allt SC2-spelande, även börjat träna hyfsat ordentligt igen. Det är ju bara en dryg vecka kvar till marathon. Allmänt är det saker som närmar sig, och saker som tar slut, skolan, marathon, sommarjobb, en förändringens tid som de sjöng i musikalen på skolan. Den för sjukt bra, jag var nära snyftgränsen flera gånger. Har ni inte sett den än så rekommenderar jag starkt att göra det.
En sak som närmar sig är Oslo, rent fysiskt alltså. Jag sitter nämligen i bilen med Elin och Daniel på väg till ESC. Det kan kanske verka lite skumt med tanke på att jag även bokat biljett och boende till Metaltown. =)
11Feb/103
Svacka
Det här är ju helt sjukt. Jag klarar skolan kalas, jag springer mil efter mil, jag arbetar och allt detta går utan problem. Trots att man står emot alla yttre påfrestningar så hamnar man på fall, och vad orskas det av då? Jo, det är en själv!
Det här året kunde ha börjat bättre men man lever iaf, och det är ju alltid något. =) Det är bara att bita ihop och blicka framåt mot allt kul.
12Jan/100
Skolstart och packad helg
Då har man börjat skolan igen då. Det var inte så farligt som man skulle kunna tro. Just nu är det iofs bara slutet på höstterminen så det riktiga "helvetet" börjar väl på måndag.
I helgen var jag på "katapultmöte", dvs. möte med Festivalverket som jag precis blivit medlem i. Vi arrangerar en festival i sommar som heter Katapultfestivalen. Jag har blivit "tekniskt ansvarig" och har bland annat hand om hemsidan. Jag återkommer antagligen med mer "reklam" för festivalen.
Förutom att då spendera hela lördagen på Ekerö på det där mötet spenderade jag även hela kvällen där hos Erik som hade ställt till en liten klassfest, trevligt trevligt.
Har även hunnit med att jobba några timmar på ett bokförlag och springa 3x11km på en vecka med Ludvig. Måste även nämna att vi alla tre tillfällena var det -17°C
Har lyssnat en del på Breaking Benjamin på sistone så det blir en låttext av dem.
"Show me how it ends it's alright
Show me how defenseless you really are
satisfied and empty inside
Well, that's alright, let's give this another try"
Breaking Benjamin - So Cold
2Jan/100
Ut med 2009 in med 2010
Då var det dags för ett nytt år. Året som gått har varit fullt av upp- och nedgångar. Precis som det ska antar jag. Jag har varit lite här och där och gjort lite ditt och datt. På nyårsafton var jag först hos Malin på Ekerö och träffade några från Sp3E och några andra. När det närmade sig tolvslaget traskade vi över till Lehmans fest där vi skrek in det nya året och nästan blev dödade av raketer.
I morse började jag på allvar året kan man säga. Jag tog tag i träningen och sprang en mil med Ludde. Det var skönt som fan.
Jag avslutar med två citat från LANet som vi hade i mellandagarna. Då var de asroliga men nu när jag läser dem i efterhand så vet jag inte. Det kanske var för att vi var lite lagom trötta sådär. Har även slagit mitt rekord i att hålla sig vaken, 36 timmar, ruskigt najs.
-Kommer hon?
-Nej. Vi har inte kommit så långt i "konversationen".
-Unne, boost!
-Aaaah! Nej!! För hårt!!
18Oct/090
I would run a 100 kilometers
Varning: följande inlägg innehåller mycket gnäll och självömkan. Känsliga läsare undanbedes att läsa.
FAKK!!!
Så kan de senaste veckorna beskrivas. Jag måste säga (skriva?) det igen: FAKK!!!
Visst, det har funnits ljuspunkter, som att jag sprungit Lidingöloppet och Hässelbyloppet och presterat rätt bra, som att vi var på restaurang i fredags och att det var supertrevligt, som att festen igår var kul och som att vi vann innebandymatchen i söndags.
Tyvärr kvarstår det att de senaste veckorna har varit piss. Min dygnsrytm har varit helt flippad och jag har varit trött och illamående. Jag har knappt tränat alls och det börjar kännas. Allt detta på beror i stort sett på den här jävla KTH-matten. Att läsa motsvarande 200 gymnasiepoäng på en halv termin SAMTIDIGT som man går i skolan som vanligt är INTE att rekommendera.
Höstlovet kommer jag att spendera med att sova helt galet mycket, det kan jag garantera. På onsdag är det nämligen tenta och sen är det över. Sen är det över. Det har varit mitt mantra de senaste dagarna.
Det är alltså inte helt konstigt att det här inlägget bara består av gnäll och ännu mera gnäll. Jag söker inte sympati. Jag kände bara att trycket höll på att bli lite för högt och jag var bara tvungen att ösa ut lite.
FAKK!!!
Pricken över i:et var de där två minuterna igår natt, den där konversationen som verkligen satte spiken i kistan för de här veckorna. Jag är verkligen så jävla dålig: FAKK!!!
Nu ska jag gå och lägga mig så får vi hoppas att morgondagen kommer med solsken och glädje.
23Sep/090
Löpning, TV-spel och nostalgi
Förutom att det börjar komma lite grejer i skolan nu så är det en hel del löpning på gång i mitt liv. Dels så sprang jag Stockholm halvmarathon förra helgen, sen är det Lidingöloppet i helgen och slutligen Hässelbyloppet om några veckor. Efter de tävlingarna kommer jag att ha tävlat på en, två, tre och fyra mil i år.
Igår släpptes Halo: ODST och jag och tre kompisar körde "releasefest" hemma hos mig. Vi satt från sex till ett på två projektorer, spelade och lyckades klara av hela kampanjen.
På tal om spel så var jag i Äppelviksskolan idag för att höra med Åke (vaktmästaren) om vi kan vara där på höstlovet och spela lite spel. Han satt i något slags möte så medan jag väntade gick jag ner och kollade 0-korridoren. Den var väldigt annorlunda och när jag skulle titta in mitt gamla skåp så upptäckte jag att det var den enda skåpdörren på hela raden som saknade nummerskylt. Någon hade alltså haft sönder dörren sedan jag gick där. Jag vet inte varför men på något underligt symboliskt sätt så kändes det inte bra.
Jag får ta och skriva lite oftare så att det inte blir så långt.
4Sep/092
Slutet på sommaren, början på hösten
Ja, tiden går framåt, precis som förut.
Nu är det september och det betyder sommaren är slut, i alla fall i kalendern. Skolan har kommit igång även om trean hittils är väldigt slapp. Igår var jag och några andra på KTH för vår första föreläsning i Algebra & Geometri. Det var spännande men kanske lite segt. Vi fick våra 600 sidor tjocka böcker och lärde oss om vektorer. Mycket spännande.
När jag ändå är inne på matematik så fick jag reda på av min fysiklärare idag att jag är uttagen av skolan att åka till Sonja Kovalevsky-dagarna i Uppsala 6-7 november. Det är tydligen några slags matematik-dagar för att informera och inspirera. Jag är lite stolt över att de valde just mig. =)
Imorgon är det redan fredag och då blir det filmkväll med klasskompisarna här hemma. På lördag springer mina träningskompisar Bellmanstafetten. Själv har jag säsongens andra bandyträning på eftermiddagen. Jag ska även hinna med att laga Adams dator och bygga och sälja en till Niklas kompis.
Nej, nu vart det faktiskt lite för mycket matematik och data i det här inlägget till och med för mig. Jag tar helt enkelt och avslutar nu. Godnatt.
Sommarens sista blomma
20Aug/092
Skolstart
Jaha, då har man äntligen(?) börjat trean. Nu är det bara ett år kvar (tills det är fem år kvar dvs). Klassen var sig lik, fast Martin hade skaffat indie-looken 2K9 och Emma & Erica hade färgat håret. Vi gick visserligen bara en halvtimme i skolan idag så egentligen börjar inte allvaret förens imorgon. 08:00 med Matematik E. Nästa tisdag är det info på KTH angående mattekursen jag ska läsa där, spännande.
Nej, nu får jag inte tänka för mycket på skolan. Man har ju fortfarande en hel del fritid kvar och då är det en väldans massa träning som gäller om jag ska kunna prestera någorlunda på tävlingarna som kommer: Bellmanstafetten, Hässelbyloppet, Lidingöloppet och kanske halvmaran.
Passande nog ska jag iväg nu och träna lite.
7Jun/090
42 195m senare
Nu har det gått en hel vecka sedan jag sprang Stockholm Marathon och jag har fortfarande ont i benen. Korkat säger vissa men de flesta (inklusive jag) är jävligt imponerade. Mattias bad mig att skriva "några" rader om loppet och det gör jag så gärna.
Jag hade stigit upp i god tid efter en lång natts sömn. Det kändes väldigt bra i kroppen men jag var ändå lite nervös. Skulle jag ha ätit mer till frukost? Drack jag tillräckligt mycket innan? Hur som helst så kom jag till Östermalms IP ungefär en timme innan loppet startade. Jag passade på att köpa en keps som jag kunde ha på mig under loppet.
I startfållan stod tiden still. Kommentatorerna sa säkert 100 gånger att det var 5000 finnar med i loppet. När väl starten gick tog det ändå c:a två minuter att komma till startlinjen, så mycket folk var det. Jag körde slalom mellan löpare Valhallavägen fram och hamnade tillslut bredvid 3.15-farthållarna. Det gjorde mig lite orolig: Sprang jag för fort? Till slut sprang de lyckligtvis ifrån mig.
De första tre milen gick väldigt bra. Det var visserligen fruktansvärt varmt men duscharna och en nerblött keps räckte långt. Jag hade vissa känningar av mina ljumskar som varit lite småskadade under våren men det gick över.
Mina föräldrar och min moster stod och hejade på mig vid Kungsträdgården båda varven (och även några andra kompisar andra varvet), detta gav otroligt stöd.
Det var väl ungefär när jag passerat 30km-skylten som det nästan tog stopp. Efter att ha passerat slottet och kommit fram till Slussen gick jag sönder. Jag började känna smärtor i vader och lår. Längs hela södermälarstrand blev det bara värre och värre. Asfalten bankade som hammarslag mot fotsulan, smalbenen värkte precis under knäna.
När jag rundade Rålambshovsparken haltade jag nästan fram. Vid stadshuset stannade jag och tog två stora muggar cola. Därefter var det ren plåga de sista kilometerna.
Om min familj gav mig stöd vid Kungsan så var det inget mot hur bra det kändes strax innan 40km-flaggan. Där stod nämligen Vici och hejade på. "Kom igen nu Calle!" ekade i huvudet de sista två kilometerna". Vid passagen av 40km-flaggan tänkte jag att jag skulle lägga in en extra växel, en dum tanke. Jag tryckte på ett steg och sen låste sig hela högervaden i kramp. Det tog några hundra meter att dra loss den igen.
Det starkaste minnet från hela loppet var ändå att komma in på stadion, att runda kurvan och springa i mål. "Skönt" ska jag inte säga, för det var det inte. Jag hade ont i kroppen och mådde förjävligt, men jag hade klarat det.
En del har frågat om jag ska göra det igen, och svaret är: självklart, minst 24 gånger till.