27Jun/100
Sagan
Det här är en saga
som handlar om mitt liv
mina planer känns vaga
förr fanns bara stora kliv
den tiden känns så avlägsen
jag vet inte längre vad som är vem
numera är jag mest underlägsen
det har nog pågått sedan årskurs fem
du ler, jag sitter här och frågar
svårt att skilja förnuft och hjärta
din närvaro både helar och plågar
som att känna både kärlek och smärta
vägen hit har varit tuff och lång
överlevt otal skrämmande salar
men när jag hör en simpel sång
då brister det när hoppet dalar
11Jun/100
För vi har tagit studenten!
Nu har det gått en hel månad sen jag skrev sist. Det beror på den väldigt hetsiga period som har varit nu, studenttiden. Det har varit en del avslutande prov men egentligen har jag bara chillat runt i skolan de senaste tre veckorna. Varför då? kan man undra när jag bara kunde ha chillat hemma. Det var ju såklart för att jag ville spendera så mycket tid som möjligt med alla fantastiska människor som man kanske aldrig mer kommer att träffa.
Avslutningsdagen var underbar. Efter champagne-frukost, lunch med treorna och en fin avslutnings-ceremoni, där jag fick stipendie för att ha bidragit till stämningen och arbetsmiljön i skolan, var det dags för flakåkande. Flaket var kul; vädret lyckades hålla sig helt ok. Några frös, men det var nog bara för att de dansade för lite. Jag och Niklas kom lite sent hem till min mottagning. Fräschare har man ju känt sig. I övrigt gick det fint. Det var trevligt och mamma och pappa höll ett väldigt långt, men rätt bra tal.
Som avslutning på den grymt bra dagen, åkte jag och Eliasson till Clustret för slutskiva. När väl folk hade kommit var det ett jävla drag, fast sen blev det väldigt sorgligt på slutet när vi skulle gå. Som tur är så har vi återträff redan imorgon.
I övrigt: Det är inte bara skolan som är slut uten även SC2-betan så det är lite gaming-vakum just nu. Dessutom ska jag på Teddybears på grönan ikväll
1Feb/100
Would you like that?
When clowns are crying
of pain of a certain make
And demons dance and sing
Something is just about to break
I
I try so hard
but only get this far
When this therapy is over
The only left is you
You
Would you like that?
Would you like that?
Would you?
You!
18Oct/090
How?
How low can you go
If someone tells you
What you already know?
How far can you fall
when you are
not even up and tall?
And what choice to make
When the only way to give
Is keep and take?
So tell me
How to take command
Of things you cannot
and give me a helping hand
18Oct/090
I would run a 100 kilometers
Varning: följande inlägg innehåller mycket gnäll och självömkan. Känsliga läsare undanbedes att läsa.
FAKK!!!
Så kan de senaste veckorna beskrivas. Jag måste säga (skriva?) det igen: FAKK!!!
Visst, det har funnits ljuspunkter, som att jag sprungit Lidingöloppet och Hässelbyloppet och presterat rätt bra, som att vi var på restaurang i fredags och att det var supertrevligt, som att festen igår var kul och som att vi vann innebandymatchen i söndags.
Tyvärr kvarstår det att de senaste veckorna har varit piss. Min dygnsrytm har varit helt flippad och jag har varit trött och illamående. Jag har knappt tränat alls och det börjar kännas. Allt detta på beror i stort sett på den här jävla KTH-matten. Att läsa motsvarande 200 gymnasiepoäng på en halv termin SAMTIDIGT som man går i skolan som vanligt är INTE att rekommendera.
Höstlovet kommer jag att spendera med att sova helt galet mycket, det kan jag garantera. På onsdag är det nämligen tenta och sen är det över. Sen är det över. Det har varit mitt mantra de senaste dagarna.
Det är alltså inte helt konstigt att det här inlägget bara består av gnäll och ännu mera gnäll. Jag söker inte sympati. Jag kände bara att trycket höll på att bli lite för högt och jag var bara tvungen att ösa ut lite.
FAKK!!!
Pricken över i:et var de där två minuterna igår natt, den där konversationen som verkligen satte spiken i kistan för de här veckorna. Jag är verkligen så jävla dålig: FAKK!!!
Nu ska jag gå och lägga mig så får vi hoppas att morgondagen kommer med solsken och glädje.
23Sep/070
Darkness, imprisoning me, all I see…
Då var det dags för lite gnäll.
Saker jag kommit på att jag borde göra:
- Sluta vara ärlig - Det är ingen som uppskattar det ändå
- Sluta tala sanning - Folk hör hellre en fin lögn än en hård sanning
- Sluta sätta upp några som helst förhoppningar - Man blir bara besviken, bättre positivt överraskad
- Det var något mer som jag tänkte på men som jag glömde... ZzZzZzZ
Ja, jag är märkbart inte på så jävla bra humör just nu.
Förutom det är jag även förbannat trött. Jag skkrev mest det här bara för att få ur mig det.
Nu ska jag sova.
Godnatt!
"Hold my breath as I wish for death
Oh please god,wake me
Now the world is gone Im just one
Oh god,help me hold my breath as I wish for death
Oh please God help me
Darkness imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell"
Metallica - One
3Jul/070
OMG! WTF! BIF!(?)
Sådär, då var man hemma igen.
Jag har varit i Göteborg i helgen med ganska många andra från Bromma IF och även vissa av deras familjer.
Malte, Vici, Clara, Erika, Lovisa och Jag åkte tåg ner i fredags eftermiddag, de flesta andra hade åkt på morgonen.
Resan gick bra och var rolig vi satt och pratade non-stop i ett par timmar.
När vi kom fram till staden där alla heter Glen checkade vi in på hotellet och Adam, Malte, Sara och Jag gick och åt på "Donken".
Lördagen var sämst. Det började redan vi frukosten då jag fick i mig curry (som jag är allergisk mot) och avslutades med att jag misssade min start på 400. Visserligen måste jag säga att kvällen var rolig, det är helt enkelt inte möjligt att vara på dåligt humör när man är med vår friidrottsgrupp.
Söndagen var bättre. Jag sprang 3000m och lyckades springa snabbare än vad Sven och Elsa (våra tränare) hade räknat med. Vi lämnade Ullevi och Göteborg lite senare och satte kurs mot hufvudstaden. Vi var ett tappert gäng, Stigge, Clara, Nicklas och Jag som åkte bil eftersom tåget hem redan hade gått för länge sedan.
Jag kom hem vid 2-tiden och var nära på att trilla säkert tre gånger när jag skulle gå över vägen och fram till huset.
Det var nog jag hade att säga om vår resa för den här gången. Självklart hände det mer saker men om jag skulle skriva allt här skulle ingen orka läsa. (inte för att jag vet om någon gör det ändå men men...)
"Och allting med dig var det jag ville ha
förutom att jag aldrig var tillräckligt bra
nu är jag värdelös och du någon annans
och det gör mig riktigt förbannad
När jag tänker på din lena kropp
vet du vad jag tänker,
då vill jag kräkas"
Lillasyster - Kräkas
14Oct/060
Pusslet som saknar en bit…
Har du någon gång lagt ett pussel? Antagligen så har du det. Har du någon gång lagt ett pussel där det saknas en bit? Lagt färdigt hela för att inse att det av alla 1500 bitar bara finns 1499.
Visst ser bilden fin ut i alla fall men det är ändå något som saknas, något som irriterar dig när du tittar på hålet där biten borde suttit.
Det är lite så jag känner mig. I stort sätt är det ju bra och så. Jag är oftast på bra humör och har kul, men ibland så ser jag, eller kanske snarare känner det där hålet. Det där hålet där pusselbiten borde sitta men inte gör.
Det är då jag blir på tråkigt humör. Oftast blir jag bara trött och deppig och drar mig tillbaka till mig själv. Ibland blir jag arg och sur och då säger och gör jag oftast saker som jag sedan ångrar.
Vad är det som saknas då? Är det en pusselbit? är det två? är det en känsla? kärlek? eller bara kanske att jag inte tycker om allt, inte tycker om mig själv?
Jag har träffat andra som känner likadant och troligen är det fler. Kanske alla letar efter sin pusselbit att fylla tomheten med, eller är det bara jag som är typ sjukt nere nu och låter som ett litet självmordsbenäget psykfall? =P
Ja, vad sjutton är det? Jag känner i alla fall att min bild är fin med bara 1499 bitar, men den kunde ju varit finare.
"I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
and the reason is you"
Hoobastank - The Reason
15Aug/060
Left Alone
There was nothing left to say
so you turned your back and walked away
I just wanted to follow
but in my heart there was a great big hollow
I thought of the memories we once had
now I'm just lonely and sad
left isn't even the sun
only me broken and done
15Aug/060
Kärlekshistoria
Din närhet gör luften sval
Din värme omfamnar mig
Jag har nog inget val
Låt mig stanna hos dig
Klockan är mycket nu
Solen har gått ner
Kvar är bara jag och du
och dig är det enda jag ser
Snälla stanna här
Jag trodde det gått i hamn
Det är i dig jag är kär
en gång när du låg i min famn
Du krossade mitt hjärta
Jag vet inte vad som hände
Nu finns det ingen smärta
när allting bara vände
Det kan inte vara sant
Jag kommer aldrig förstå
mitt hjärta hoppa till och slant
så här bra kan ingen må
Du stod där som en dag
och vinden i ditt hår
Jag kände mig så svag
Det var nästan som en vår
Så många känslor men inga ord
Jag trodde knappt de fanns
av alla på denna jord
är just vi tillsammans